Lygodactylus williamsi

I fredags var dagen jag längtat efter! Och den dagen gick fruktansvärt långsamt, så pass att jag tog tillfälle i akt och städade lite terrarium. Vilket ändå var tänkt att göras, och det var ett passande tidsfördriv. 

Efter 1,5 månads väntan, fick jag äntligen hem min lilla bebis Merlin - Lygodactylus williamsi, på kvällen. Eftersom uppfödaren bodde i Uppsala, var mina vänner från Sthlm så vänliga att dom tog med sig honom när dom ändå skulle upp hit till Dalarna. 

En pigg, nyfiken och alert liten ödla! Så liten att man knappt kan tro sina ögon. :) 

Merlin är en pojke, och kommer få en fantastisk blå färg som vuxen! Det var det första jag fastnade för hos dessa williamsi, hur vackra dom är. Och när jag läste om dom, så var det ingen tvekan om saken - det blev en "jag bara måste ha" ödla. Jag blinkade med mina rådjursögon när jag frågade min man om jag inte kunde få en sån i present, och ja.. Han vet att jag inte ger mig. Haha

I början höll sig Merlin längst bak i terrariet, på en och samma gren. Men kikade nyfiket på mig och följde mig med blicken så fort jag rörde mig. 

Nu är det mer fart och han är överallt och springer, det är sannerligen en snabb liten krabat! Rätt roligt att kika på honom när han är igång. 

Ser ni honom kika fram? ;)