Och just nu pratar jag om min lilla leopardgecko Wallie, "prydnadsödlan".
När han flyttade hit, så åt han enbart zophobas och hade gjort det hela sitt liv. Han var även apatisk och tom i blicken, höll sig mest gömd i sin grotta.
När han hade bott här i ett par veckor, så började jag även erbjuda honom dubia, mjölmask, syrsor. Han var väldigt svårflörtad och det krävde sin tid och tålamod, men jag fortsatte erbjuda då och då. Till slut blev han ändå nyfiken och kikade först intresserat, för att sen rata. Och jag gjorde hela tiden på hans villkor, så ratade han - bytte jag till zophobas. Och för några veckor sen, högg han sin första syrsa! Kvällen efter åt han tre syrsor, och två zophobas. Nu är det inga problem att få honom att äta det jag erbjuder, och det med stor aptit!
Sen rutan-tutan flyttade in, har han blivit mer klar i blicken, nyfiken och aktiv. Vilket för mig är otroligt härligt att se! Han blev som en helt annan ödla. Det är såna här framsteg jag brinner för, och det värmer mitt hjärta så mycket när det går åt det positiva hållet. Det är bara ren lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar