När det är njutbart!

Och allt "flyter på" utan krusiduller, då njuter jag verkligen av min hobby och ser tjusningen med det. Det är inget vidare när det bara krånglar, som tex akvarium. Vilket pyssel det kan vara med alla värden, få det stabilt, slippa sjukdomar osv osv. 

För när man hamnar i den där ruljansen med värden/sjukdomar/döda fiskar, då har man lust att bara lägga av ibland. Jag tror större delen av oss kan känna oss lagom less där och då. Och det kan kännas som hopplöst, som om det aldrig tar slut. 

Men jag är tack och lov utav den sjukt envisa sorten, och i längden lönar det sig (oftast). Vi har ALLA befunnit oss i den där onda cirkeln och känt oss frustrerade. 

Nu har jag tre akvarium igång, och det har inte varit några större problem med värden eller fiskar! *peppar peppar* Jag har fått problem med filter och dylikt, och sånt får man ju helt enkelt räkna med. Men det är det så värt, för glädjen som infinner sig när det bara funkar - DEN är obeskrivlig! Det är ju den känslan det hela handlar om, det gäller att bara inte glömma bort varför man har den här hobbyn när man befinner sig i det jobbiga. 

Och mina små skäggisbebisar utvecklas och växer för var dag, det är så underbart mysigt att få följa deras utveckling från start. Jag är så stolt över dom små liven! Dom äter mer och mer, badar (har en liten skål med halv cm vatten i) och deras magar har kommit igång ordentligt. Det är en fantastiskt harmonisk kull, dom har ärvt föräldrarnas lugna temperament. Dom är nyfikna, orädda och sociala - det har dom varit sen dom kläcktes. :) 

Det kommer nog bli lite jobbigt den dagen dom flyttar, man fäster sig ju vid dom små liven såklart. 

Det är mycket jobb med så små, men inget jag på något vis tycker är jobbigt. Det är helt enkelt bara mysigt och roligt. 

I övrigt börjar äntligen mina olika odlingar rulla på! Mina dubia har börjat föröka sig mer nu när det är varmare, det är ett stort plus! Och nu händer det grejer hos mina mjölmask baggar och zophobas baggar, det är dags att byta ut jorden åt dom - det kryllar! 

Det tog sin lilla tid, men när baggarna började bli ett större antal - då hände det grejer! ;) 

Önskar mina syrsor ville yngla av sig lika, men icke då. Där upplever jag det svårare, trots att jag ser att det nån gång ibland skuttar nå pyttelitet där eller att dom är i jorden och gräver. Dom får varierad mat och har tillgång hela tiden, så tycker inte att det borde vara så extrem kannibalism? Men nu har jag lagt in ett vedträ med mycket sprickor och springor, för det har jag upptäckt att så små gillar att gömma sig i. Hope for the best!