Jag har börjat kolla vad som behövs köpas in till kommande bebisarna, både i foderväg och vad som saknas till terrariet. Lampor hade jag gott om, men måste köpa värmeslinga/matta.
Att vänta på att tiden ska vara inne, är minst lika spännande/tråkigt/frustrerande som att vara gravid själv. Visst, jag springer inte och kollar till äggen stup i kvarten längre - men dom är ständigt i mina tankar och det har blivit en rutin att kolla tempen varje morgon/kväll så att det är stabilt.
Sen är det väl normalt att kolla till dom när man kommer hem från festligheter mitt i natten? Eller? Bara jag?
Men faktiskt, det var tur i oturen att jag fick för mig att göra det. Jag tyckte något kändes annorlunda och tog ut dom, fuktigheten var alldeles för låg i kläckaren. Kände på vermeculiten och den var alldeles torr, så jag lyste äggen och alla 12 såg bra ut - förutom en som faktiskt ser ut att snart ge upp, jag kunde ana en gul nyans och tyckte inte den var lika utvecklad som dom andra. Men eftersom den har massor med röda vener/blodkärl, så får den stanna till nästa lysning och så får jag se då. Jag fuktade vermeculiten igen innan jag ställde in i kläckaren.
Det hade faktiskt inte slagit mig tidigare, att man kanske ska kolla det också. Men nu kommer jag helt klart vara mer observant!
Bibbi ska lägga sin andra omgång ägg snart, det märks att det är nära nu. Hon är trött och inte alls intresserad utav mat, utan ligger mest och sover. Hon har grävt någon gång, men inte alls som med förra omgången. Men jag tror mig förstå mig på henne nu, hon gräver enbart när det är dags. Vissa kan hålla på i en vecka, och en del enbart samma dag.
Hon är stor nu och äggen både syns och känns tydligt. Det är bra att hon vilar, det behöver hon! Och jag ska köpa hem lite pinkies till henne, så hon kan få sen när hon lagt och hungern är tillbaka.
(Jag hittade en sån fantastisk och trevlig tjej i grannkommunen sist det var akut, som jag får köpa utav. Helt underbart!)
Wallie och Rut har accepterat varandra, och det är då äkta glädje i mitt hjärta måste jag säga! Det känns helt fantastiskt! Wallie med sin bakgrund som prydnads ödla, och blev nedstämd/apatisk när hans fru dog som han haft i alla sina år. Och så lilla Rutan-Tutan, som är en riktig survivor! Tjejen som köpte henne innan mig, berättade att ägaren dog hastigt. Nu minns jag inte om det var hens partner eller förälder som skulle ta hand om Rut, men det var en anhörig i alla fall - och hen var livrädd för henne. Så Rut bodde i en låda, i 3 månader utan mat och vatten! Förstår ni?! Såklart mitt hjärta klämtar lite extra för Rutan, trots den tiden så syns det ingenting och hon är en sån mysig ödla. Lugn och harmonisk, nyfiken och framåt. Tjejen som jag fick henne av, har gjort ett fantastiskt jobb! Och det syntes att hon brinner för alla sina reptiler där hemma, jätte gullig tjej. Och vi har hållt lite kontakt, så hon får veta hur det går för Rut.
Wallie har fått helt ny energi och lyster, det värmer verkligen mitt hjärta.
Croc mår också otroligt bra i sitt nya hem, hans nya ägare har uppdaterat mig hela tiden och det är jag så tacksam för!
Han äter nu och badar, då kan jag slappna av känner jag. Det är tomt utan min drake, men jag vet att jag gjorde ett bra och rätt val. Som jag skrev tidigare, man kan inte vara egoistisk helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar