Känslosamt..

Min finaste lille Croc ska i morgon flytta till Gävle, till en jätte rar tjej med stor reptilvana. 

Det är lite med tårarna i ögonen jag omplacerar honom faktiskt, klart det känns i hjärtat. 

Men eftersom han är en skygg ödla, så känner jag att miljön mina barn erbjuder inte är den bästa för honom. (Nu tänker jag på ständig liv och rörelse med ofta hög ljudnivå.) och min magkänsla säger att det nog är orsaken till att han numera enbart håller sig gömd, förut kunde vi åtminstone skymta honom eller se honom bada. 

Så efter massa funderande, bestämde jag mig för att hitta ett annat hem åt honom. Visst hade det kunnat bli bättre om jag skaffade en partner, men just nu finns inte möjlighet helt enkelt. 

Jag känner mig tillfreds med mitt beslut, och bara han får det bra - så är jag glad. 

Även om det såklart inte är det roligaste beslutet, men man kan inte alltid vara egoistisk. Även om man tycker om en ödla jätte mycket, och ger det bästa. Så kanske det ändå inte är en ödla som passar dig. 

Jag kommer få följa honom i hans nya hem, och det känns jätte bra i hjärtat!